Ett halvår sedan den stora jordbävningen drabbade östra Japan besöker Katarina Wikars Tokyo. Hon ser gammal framtid skräpa i vägrenen, träffar fotografen Asako Narahashi, och får bubblan förklarad för sig av ekonomen Jan Jörnmark.

Det är lågkonjunktur sedan tjugo år tillbaka, men var ser man den bland alla nya skyskrapor och jättelika gallerior i Tokyo? Den här staden är ett monster, säger fotografen Osamu Kanemura, man ser i mina bilder att det kommer att rasa alltihopa, att staden är temporär. Hans bilder är svarta, en härva av ledningar blockerar horisonten. Den sociala strukturen har fallit sönder i Japan, säger Chizuko Tezuka, nyligen pensionerad professor vid Center for japanese studies vid Keio University, salary-männens position är i gungning, globaliseringen har luckrat upp det tidigare så stabila yrkeslivet, det är svårt för kvinnor att både ha barn och göra karriär, nativiteten går ner, skilsmässorna ökar i antal. Post-bubble, post-quake, post-cities, är det här det stora efteråt, eller början på något nytt? Katarina Wikars ser gammal framtid skräpa i vägrenen, lär sig det medvetet ofokuserade av fotografen Asako Narahashi, aktuell med bildserien Coming closer and getting further away, och får bubblan förklarad för sig av ekonomen Jan Jörnmark.