Klassikern
About
Available on
Community
563 episodes
Lotte Laserstein samlade fem självförsjunkna vänner på en takterrass i Potsdam 1930. Målningen anses vara hennes mästerverk men hängde länge i hennes hem i Kalmar. 1937 hade hon flytt Tyskland. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. https://sverigesradio.se/play/program/3315?utm_source=thirdparty&utm_medium=rss&utm_campaign=episode_klassikern Den såldes 2010 på auktion i London för motsvarande fem miljoner kronor och har sedan dess kunnat ses på Neue Nationalgalerie i Berlin. Hennes genombrott kom sent, Lotte Laserstein var 87 år då en gallerist från London kom hem till hennes lägenhet i Kalmar och såg alla målningarna från åren i Berlin, som hon hade fått med sig från Tyskland, när hon som judinna hade tvingats fly nazisterna 1937. Hon lyckades i alla år i Sverige försörja sig på att göra porträtt på beställning och blomsterstilleben. ”Kväll över Potsdam” från 1930 räknas som höjdpunkten i hennes produktion. Bakgrunden målade hon på en takterrass i Potsdam, resten i ateljén dit den stora träpannån hade fraktats. I efterhand laddades målningen med en ödesmättad berättelse den kanske inte hade från början. Medverkar gör Mårten Arndtzén, konstkritiker och Odile Nunes, skådespelare som läser ur pjäsen ”Abend über Potdam” av Lutz Hübner och Sarah Nemitz. En Klassiker av Katarina Wikars.
Neil Gaimans bok Coraline är en fantasyklassiker från 2002 om flickan Coraline som flyttar till ett nytt hus och upptäcker en parallell värld med kopior av sina föräldrar bakom en lönndörr. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. https://sverigesradio.se/play/program/3315?utm_source=thirdparty&utm_medium=rss&utm_campaign=episode_klassikern Historien om Coraline är en urberättelse, en arketypisk djupdykning i det mänskliga psyket. Boken handlar om den elvaåriga flickan Coraline som flyttar till ett nytt hus och upptäcker en lönndörr till en annan värld. Där på andra sidan väggen, finns en lägenhet som ser ut som precis hennes egen och där bor två personer som ser ut som hennes egna föräldrar, men som har svarta knappar i stället för ögon. Bokhandlarna har alltid haft problem med vilken hylla boken ska stå på, barn, ungdom eller fantasy. Coraline kom ut på engelska 2002 och året därpå i svensk översättning av författaren Kristoffer Leandoer. Han säger att det var Coraline som gjorde honom till översättare och kallar den ”vår tids bästa barnbok”. En Klassiker av Nina Asarnoj från 2021. Och ljud från Unga Radioteaterns uppsättning Coraline från 2011 i regi av Peter Schildt.
En alltför högljudd ensamhet av den tjeckiske författaren Bohumil Hrabal är en mustig skröna, modernistisk kortroman, skarp samhällskritik och en delvis självbiografisk berättelse allt på en gång. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. https://sverigesradio.se/play/program/3315?utm_source=thirdparty&utm_medium=rss&utm_campaign=episode_klassikern Sedan den skrevs i början av 1970-talet har det visat sig vara aktuell i varje decennium – alltid på olika sätt. Kanske är det just det som gör ett konstverk till en klassiker? Hur lyckas Bohumil Hrabal väva samman sin egen situation med landets och världens? Han kunde inte publicera boken i Tjeckoslovakien och den cirkulerade i handskrivna och maskinskrivna kopior fram tills publicering blev möjlig efter kommunismens fall 1989. Men innan dess hade Hrabal gjort ett försök till avbön för han ville inte lämna landet. Regissören och dramatikern Dmitri Plax berättar också om sitt arbete med att överföra Hrabals text till en scenisk kommentar om vår samtid. Vi får höra delar av Dramaten.Doc:s uppsättning från december 2023 framförd av Gunnel Fred och Kristina Törnquist. ”En alltför högljudd ensamhet” av Bohumil Hrabal är översatt av Karin Mossdal.
Då den baskiska staden Guernica brutalt bombades av Hitler 1937 bytte Picasso ämne på den målning han jobbade på inför världsutställningen i Paris. Det blev antikrigsmålningen som bär stadens namn. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. https://sverigesradio.se/play/program/3315?utm_source=thirdparty&utm_medium=rss&utm_campaign=episode_klassikern Den har kallats världens mest kända antikrigsmålning. Pablo Picassos enorma svart, vit, grå Guernica som han målade på sex veckor till världsutställningen i Paris 1937. En målning som var en reaktion på Hitlers bombningar av den baskiska staden som bär samma namn. Picasso förbjöd sen att målningen skulle återvända till Spanien innan landet åter igen blev en demokrati. Det blev en lång och krånglig väg innan den stora svartvita målningen åter rullades ut i Madrid och återbördades till spanjorerna. Cecilia Blomberg tar oss bakåt till historien och till målningen som till sist hitta hem i en sal på museet Reina Sofia i Madrid där hon också träffat Raúl Martínez Arranz som är chef för samlingarna fram till 1939.
Ryggradslösa velare som står still när tiden manar till handling. Anton Tjechovs Tre systrar från 1901 berättar om människor vars obeslutsamhet för dem i fördärvet. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. https://sverigesradio.se/play/program/3315?utm_source=thirdparty&utm_medium=rss&utm_campaign=episode_klassikern En komedi, påstod han själv, men Jenny Aschenbrenner ser tragiska band mellan hans människor och vår tids. Så höga anspråk på livet, så litet som blir av. En pjäs som mer än något annat verk i världshistorien sätter fingret på några av människans grundpredikament: hennes orimliga anspråk på mening och hennes fatala oförmåga att bestämma sig för vad som är viktigt i livet. Det är den tredje av den ryska dramatikern och läkaren Anton Tjechovs fyra ”stora pjäser”, den föregicks av Måsen och Onkel Vanja, tre år senare hade Körsbärsträdgården premiär. Medverkar gör också Eirik Stubø, som vintern 2024 regisserar Tre systrar på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm.
För 100 år sedan - den 12 februari 1924 - är det konsert på Aeolian Hall på 43:e gatan i New York. Ett nytt kapitel i musikhistorien, säger en när Rhapsody in Blue hörts. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. https://sverigesradio.se/play/program/3315?utm_source=thirdparty&utm_medium=rss&utm_campaign=episode_klassikern På konserten är det knökfullt och på plats finns musikaliska mästare som Rachmaninoff, Kreisler, Stokowski, Heifetz - vissa tycker sig se Stravinskij i publiken. Konserten heter An experiment in Modern Music. Det är en lång och omfattande konsert - och efter 33 nummer, när alla är som tröttast, med en ventilation som är trasig och musik som låtit rätt enahanda, sätter sig den 26-årige sångskrivaren och musikalkompositören George Gershwin vid pianot. Han ska spela det näst sista stycket på programmet. Bandledaren Paul Whiteman höjer taktpinnen - Palais Royale Orchestra är beredda. Rhapsody in Blue hörs för första gången. Den här dagen, för runt ett sekel sedan, klev jazzen definitivt in på den klassiska musikens område. Eller om det var tvärtom... För oss, nu, känns jazzharmonier i klassisk musik naturliga. Men då var det annorlunda vilket man faktiskt kan höra när Rhapsody in Blue drygt tio år senare arrangerades om för en symfoniorkester. Om vi lyssnar på en av de inspelningar som genom åren varit den mest spelade, där Erich Kunzel leder Cincinnatis symfoniorkester, hör vi att allt blivit rakare, stramare och inte så många glidningar i tempo och frasering. Men då Gershwin och Whiteman själv framför Rhapsody in Blue hör vi redan under den här första minuten hur det drygt två-oktavsstora glissandot, tar ut svängarna mer, hur klarinetten nästan skrattar åt sig själv och sitt läte, hur rytmen helt enkelt har flera och kraftiga jazziga betoningar. Accenterna är tydligare. Rhapsody in Blue blev en succé direkt. Under de tre första åren mellan 1924 och 1927 hade Whitemans band spelat den 84 gånger och sålt en miljon plattor. .Gershwin själv talade mycket om just Amerikas själ, men många gånger nämner man Rhapsody in Blue som ett porträtt av New York. Konsertrubriken då, den 12 februari 1924, var "Ett experiment inom modern musik". Nu är experimentet en klassiker.
Claes Hylingers roman Det hemliga sällskapet från 1986 är en berättelse om att hitta sällskap i tillvaron där man kanske inte väntar sig det. Och att låta det oväntade, rent av drömska, bli en skola. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. https://sverigesradio.se/play/program/3315?utm_source=thirdparty&utm_medium=rss&utm_campaign=episode_klassikern Finns det ett hemligt sällskap därute? Som ägnar sig åt de stora frågorna och uträttar viktiga uppgifter? Det undrar Knut Johansson, en ung man från Göteborg, som längtar ut i världen. Han vill gärna sola sig i glansen av stjärnförfattare men genom ett missförstånd hamnar han i andra sorters sällskap och gör helt andra erfarenheter. Genom boken Det hemliga sällskapet får läsaren också en introduktion till den surrealistiska och filosofiska traditionen som kallas patafysik. Claes Hylinger berättar själv i korthet om vem som egentligen är en patafysiker. Följ med när frilansjournalisten Hedvig Weibull ger sig ut för att ta reda på om Det hemliga sällskapet finns i den så kallade verkligheten.
Anna Tullberg om den amerikanska science fiction- och fantasyförfattaren Ursula K Le Guins genombrottsroman Mörkrets vänstra hand. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. https://sverigesradio.se/play/program/3315?utm_source=thirdparty&utm_medium=rss&utm_campaign=episode_klassikern Den amerikanska författaren Ursula K. Le Guin (1929-2018) var en av de första feministerna inom genren och skrev romaner, noveller och barnböcker. I genombrottsromanen ”Mörkrets vänstra hand”, som kom ut 1969, undersöker hon vad som blir kvar när könet inte längre definierar människan. ”Kungen var gravid”. En mening som stuvar om bland de invanda tankebanorna där uppe i huvudet. Hur är det möjligt att en kung kan vara gravid? I vilket land då? Svaret är: ren science fiction. Genren framför alla för utmanande tankeexperiment. Detta är en repris från 2013.
Det handlar om att vara både dyrkad och drabbad. Om välsignelsen och förbannelsen i att vara utvald. Om en tv-serie, som kan föra tankarna till både Sagan om ringen-trilogin och Gudfadern-filmerna. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. https://sverigesradio.se/play/program/3315?utm_source=thirdparty&utm_medium=rss&utm_campaign=episode_klassikern Tv-serien ”The Crowns” sex säsonger spänner tidsmässigt från Elizabeths vuxenblivande strax efter andra världskriget och hennes kröning till Drottning 1953, över Dianas död 1997 och fram till Charles bröllop med Camilla Parker Bowles 2005. En av de mest omtalade - och kritiserade - inslagen i den annars hyllade serien var när Diana återkom som spöke i seriens sista säsong. Men mest kretsar handlingen kring Drottning Elizabeth II. Och om hennes komplicerade relation med sin minst lika komplicerade lillasyster, Prinsessan Margaret: hela värmen och kylan i deras förhållande. Många skådespelare har bidragit till att serien fått fina priser och stor internationell publik. Drottningen själv har som vuxen gestaltats av först Claire Foy, sedan Olivia Coleman och slutligen Imelda Staunton. Men kanske spelar ändå själva kronan den verkliga huvudrollen. Symbolen som är och blir större än alla inblandade, än kungligheterna som bär den. Med hela vikten och tyngden i ett ämbete som till sin natur måste sväva ovanför oss dödliga. Kulturredaktionens Mattias Berg har sett, och sett om, de sex säsongerna av tv-serien ”The Crown”.
West Side Story av Leonard Bernstein från 1957 är en modern tolkning av Romeo och Julia, komplex och känslig. Per Feltzin om en milstolpe i musikalens historia. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. https://sverigesradio.se/play/program/3315?utm_source=thirdparty&utm_medium=rss&utm_campaign=episode_klassikern En septembernatt i New York. Året är 1957. På restaurang Sardi's är det nervöst. Alla är där: tonsättaren, koreografen, sångarna, dansarna - alla. Man småpratar och väntar på morgontidningarna. Trots publikens stora jubel och vännernas ryggdunkningar vet alla att det är kritikernas ord som avgör om en uppsättning på Broadway överlever. Så kommer morgontidningarna och de börjar läsa Herald Tribune där den mest fruktade kritikern finns. "Jag har sett den mest vilda, rastlösa, elektriska dansen på ett drygt decennium. Den radioaktiva strålningen från West Side Story sänker sig fortfarande ner över Broadway denna morgon." Reaktionerna på Leonard Bernsteins West Side Story var med några få undantag positiva. Redan då talade man om en milstolpe i musikdramatikens historia. Ser vi bara till berättelsen, en modern tolkning av Romeo och Julia, har den djup, komplexitet och känslighet. Musikalen har till och med vågat sig på att delvis följa Shakespeares tragiska slut. Det är ovanligt i USA, och här lät man båda akterna sluta med döda ungdomar på scenen. Det var inte den första musikalen med ett allvarligt socialt tema, men ett av de första, där samtiden fanns på scenen. I West Side Story fick man se de riktiga tonårsgängen. Här var det New Yorks invandrade puertorikaner, Sharks, som mötte de tuffa amerikanarna, Jets. På 50-talet var det här mest ett problem för de riktigt stora västerländska städerna. I dag angår det många fler. Den stora betydelse som dansen har för West Side Story gör den fortfarande unik. Sångerna och danserna är lika viktiga för handlingen. Den koreografi som Robbins skapade då, 1957, är nu en grundsten i modern dans. Bernstein ville, med egna ord, "skapa en otrolig blandning av det abstrakta och det realistiska, poesi och prosa - både och - och ändå inget av det."
Han står där bredbent i damasker och tittar på läsaren med något som unga idag skulle kalla en resting bitch-blick. Är det boken som aldrig borde ha tryckts eller rentav en av världens bästa sagor? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. https://sverigesradio.se/play/program/3315?utm_source=thirdparty&utm_medium=rss&utm_campaign=episode_klassikern Tumsugaren Konrad som får sina tummar avklippta. Flickan som leker med elden och brinner upp. De våldsamma och moralistiska berättelserna i Henrich Hoffmanns sagobok från 1845, ”Der Struwwelpeter”, eller ”Pelle Snusk” som den svenska titeln lyder, är en av de mest spridda och översatta barnböckerna någonsin. Den har inspirerat många efterkommande författare och gjort stora avtryck, inte minst i populärkulturen. Men ville Hoffmann skrämma eller underhålla sin unga läsare? Anna Tullberg berättar sin och mormors historia om Pelle Snusk - ”Der Struwwelpeter”. Som uppläsare hör vi Annika Sherwin.
Annandag jul hemma i mormors lägenhetskök. Ugnsluckan öppnas och stängs. Fågeln måste ösas! Anna Tullberg slår ett slag för Rådmannens kalkon, Hirams klassiker för att få en torr fågel att bli saftig. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. https://sverigesradio.se/play/program/3315?utm_source=thirdparty&utm_medium=rss&utm_campaign=episode_klassikern Akta dig för den varma plåten! Mera sherry! Svetten lackar och stressnivån är på topp. En lång stund senare sitter vi där allihop runt ett trångt, utfällt bord och äter tills magen står i fyra hörn. Vi konstaterar som vi brukar att årets kalkon nog är den godaste hittills. Mormor slappnar av. Det geniala receptet som får en torr fågel att bli härligt saftig men middagsätarna att ångra portion nr. fem kommer från matskribenten Hiram, alias Märit Huldt.
Det här utspelar sig på den tiden då tomten fortfarande är grå och grubblar över existensen. Han delar inte ut några klappar men han iakttar familjen. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. https://sverigesradio.se/play/program/3315?utm_source=thirdparty&utm_medium=rss&utm_campaign=episode_klassikern DEN GAMLA FOLKTRONS TOMTE var en tvärhand hög, gråklädd och argsint och kunde hämnas om han inte fick smör i gröten. Han hjälpte till med skörden och djuren och ingen människa kunde se honom om han vände luvan avig. Tomten i Viktor Rydbergs dikt från 1881 är en gränsvarelse, som inte en enda gång i elva strofer tappar humöret och det fast inte minsta lilla gröttallrik är utställd. Det sägs däremot att barnen är hans största lycka. Och alldeles snart - i den nya tiden som ska komma - ska han bli den som delar ut julklappar till dem - han vet bara inte om det än, där han går mellan visthus och ladans loft och tänker på existensen och svalans återkomst. KONSTNÄREN JENNY NYSTRÖM skapade bilden av Tomten så som vi nu känner honom, i röd luva och på gott humör. Han är också ett med moderniteten i hennes populära illustrationer, alla dessa jultidningar och vykort med tomtar som åker bil och tåg och sedermera flygplan, fullastade med paket och med härvor av små tomtenissar omkring sig. I Katarina Wikars Klassiker läser Ulf Palme "Tomten" 1976 och Erik Fylkeson 1996, Gösta Knutsson intervjuar Jenny Nyström 1941, och vi hör Gunnar D Hansson i Ulrika Knutsons program "Tomten i Grottekvarnen" från 1996.
Joakim Silverdal har läst om Sara Lidmans Tjärdalen en snirklig moralsaga om när döden kom till en liten by i Västerbotten. Den slog försäljningsrekord och har kallats för århundradets debutroman. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. https://sverigesradio.se/play/program/3315?utm_source=thirdparty&utm_medium=rss&utm_campaign=episode_klassikern Sara Lidman exploderade in på den svenska litteraturscenen med Tjärdalen 1953. Boken såldes i 48 000 exemplar och slog försäljningsrekord för debutromaner. Ett rekord som skulle stå sig ända till Ulf Lundell gav ut Jack, över tjugo år senare. I romanen har bygdens olycksfågel, n'Jonas, trampat sönder en omsorgsfullt uppbyggd tjärdal och skadat sig allvarligt. Men ingen av byns bönder tar på sig att hämta hjälp – han lämnas istället för att dö. Tjärdalen ställer tuffa moraliska frågor: Bär en by egentligen ansvaret för alla sina bybor? Även de mest eländiga och hopplösa? Joakim Silverdal berättar att Sara Lidman är förnamnskändis i Västerbotten och har tittat närmare på Tjärdalens enorma succé.
Under åren som gått har Marlen Haushofers roman Väggen från 1963 tolkats på otaliga sätt. Är det efter kärnvapenkriget eller ett inre sammanbrott? Själv kallade hon den för en katthistoria. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. https://sverigesradio.se/play/program/3315?utm_source=thirdparty&utm_medium=rss&utm_campaign=episode_klassikern En medelålders kvinna åker upp i Alperna och när hon vaknar på morgonen är hon ensam bakom en osynlig vägg. På andra sidan kan hon se människor, som stelnat i sina gester. Hon finner sig i situationen. Nu måste hon lära sig att överleva: mjölka, hugga ved, odla. Författaren Marlen Haushofer levde ett borgerligt liv i en österrikisk småstad. 1963 kom ”Väggen” ut, och den blev hennes mest kända roman även om berömmelsen var postum. Kvinnan i ”Väggen” skriver ner sin redogörelse, en dagbok på baksidan av några almanacksblad över dagarna som går. Om vänskapen med djuren. Om meningen med livet. Och här finns också dramatik, en osynlig fiende som rubbar balansen. Vad är ont och gott? Vad är gemenskap och vad är ensamhet? Kritikern Rut Halldén skrev om Marlen Haushofer att ”det är som om hon slitit av ögonlocken för att bättre kunna se.” Katarina Wikars ger sig in bakom ”Väggen”, som uppläsare hör vi Anna Godenius och medverkar gör också bokens första översättare Per-Erik Wahlund i en inspelning från sent 90-tal.
Legendarisk sångerska, divornas diva, århundradets största stjärna. Omdömena är många men ett är säkert - den grekisk-amerikanska sopranen Maria Callas (1923-1977) lämnade ingen oberörd. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. https://sverigesradio.se/play/program/3315?utm_source=thirdparty&utm_medium=rss&utm_campaign=episode_klassikern Med sin intensiva röst och stora inlevelse gestaltade hon rader av färgstarka kvinnor på världens stora operascener och hon gjorde det på ett sätt som ingen tidigare upplevt. Men den styrka och självklarhet som hon utstrålade på scenen fanns inte i hennes privatliv. Där var osäkerheten legio och där härskade demonerna. Kerstin Berggren har lyft på slöjorna och berättar mer om den fascinerande sopranen i dagens Klassikern.
Bara 25 år gammal slog den en belgiska filmregissören Chantal Akerman igenom 1975 med filmen Jeanne Dielman 23, quai de Commerce 1080 Bruxelles. Filmen var lika lång som titeln, drygt 3 timmar. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. https://sverigesradio.se/play/program/3315?utm_source=thirdparty&utm_medium=rss&utm_campaign=episode_klassikern Akerman etablerade redan där sin estetiska stil. långa tagningar med fast kamera, inga pålagda ljud -eller musikeffekter, en filmstil som liknar konstinstallationens. ”Jeanne Dielman” handlar om änkan Jeanne som bor i en enkel men välordnad lägenhet i Bryssel där hon noggrant och på samma vis varje dag, lagar mat, städar, bäddar, handlar, gör sina inköp, går till banken. Hon har två extrainkomster, dels passar hon grannens baby en stund varje dag, dels säljer hon sex till fasta kunder på fasta tider varje dag. Filmen har tolkats i feministiska och modernistiska termer, vem är Jeanne Dielman, vad driver henne? Hon dväljs i skärningspunkten mellan ett respektabelt och ett mycket utsatt liv, och filmen visar sig trots sin monotona och långsamma stil innehålla en antik tragedi, tycker Maria Edström gjort Klassikern om Chantal Akermans film. Vi hör också avsnitt ur en intervju gjord med Akerman 2009, sex år innan hennes död för egen hand 2025, 65 år gammal. Själv kallar Akerman ”Jeanne Dielman 23, quai de Commerce 1080 Bruxelles” för ett kärleksbrev till hennes mor och menade att den nog var hennes bästa film.
Bröderna Maysles dokumentärfilm om mor och dotter i Grey Gardens från 1975 blev med tiden en riktig kultfilm, musikal på Broadway, spelfilm och tv-serie. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. https://sverigesradio.se/play/program/3315?utm_source=thirdparty&utm_medium=rss&utm_campaign=episode_klassikern Katarina Wikars om den risigaste kåken i hela fashionabla East Hampton på Long Island utanför New York. där Big Edie och Little Edie tillsammans med tvättbjörnarna på vinden och ett tjog katter genomlever sina dagar och minns bättre tider. Det stundar utmätning och sanering. Då är det bra att vara nära släkt med Jackie Onassis, som skickar några som kommer och röjer upp. Och en annan dag kommer två dokumentärfilmsbröder dit, bröderna Maysles. De verkar i genren Direct Cinema, vilket betyder inga berättarröster eller raka intervjuer eller förklaringar. Så de är bara där, i Grey gardens, i sex veckor. Och hundratals filmade timmar blir en och en halv timme redigerad film som kommer att gå till historien om än långsamt.
Dmitri Plax berättar om Maria Stuart av Friedrich Schiller, en pjäs som påverkat hans syn på teaterkonsten. Vad handlar den pjäsen egentligen om? Två 1500-tals drottningar eller något helt annat? Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. https://sverigesradio.se/play/program/3315?utm_source=thirdparty&utm_medium=rss&utm_campaign=episode_klassikern Friedrich Schiller skrev Maria Stuart år 1800, om två historiska drottningar: Maria av Skottland och Elisabeth av England. Maria och Elisabeth. Den svarta drottningen och den röda. Ett schackparti med oviss utgång: vem vinner? Vem förlorar? I stunden och i ett historiskt perspektiv? Idag och i evigheten? Bland flera uppsättningar av den pjäsen återfinns en särskild, en som Ingmar Bergman gjorde på Dramaten i Stockholm. I Sveriges Radios arkiv finns inga ljudupptagningar från just den uppsättningen, men flera andra finns med och lyssnaren får höra små klipp från dem som ljudillustrationer, från 50- 70- och 2000-talet. Uppsättningarna i programmet: ”Ur Maria Stuart”, från 1956. Översättning: Bertil Malmberg, regi: Eddie Stenberg. Med bl. a.: Gunnel Broström, Karin Kavli ”Maria Stuart”, från 1974. Översättning: Bertil Malmberg, regi: Jan Lewin. Med bl.a.: Marianne Hedengrahn, Marianne Wesén ”Maria Stuart”, från 2010. Översättning: Magnus Lindman, musik: Rasmus Persson, regi: Melika Melouani Melani. Med bl. a.: Mina Azarian, Thérèse Brunnander ”Tiden second hand” av Svetlana Aleksijevitj, från 2015. Översättning: Kajsa Öberg Lindsten, musik: Dror Feiler, regi: Dmitri Plax. Med bl.a.: Pernilla August, Lena Endre
Hösten 1946 fick författaren och journalisten Stig Dagerman i uppdrag av tidningen Expressen att skriva från det besegrade Tyskland. 1947 kom den banbrytande reportageboken Tysk Höst Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. https://sverigesradio.se/play/program/3315?utm_source=thirdparty&utm_medium=rss&utm_campaign=episode_klassikern Syndikalisten Stig Dagerman var tjugotre år gammal när han satte sig på tåget söderut med uppdrag att rapportera om livet i Tyskland efter kriget. Efter att idéerna om ett tredje rike fallit och de allierade bombat ner, styckat upp och gett sig på att försöka avnazifiera förloraren Tyskland. Resultatet blev en serie i artiklar som publicerades efter hand i tidningen Expressen och sedan samlades i reportageboken ”Tysk höst”1947. I den kliver Dagerman ner i de fuktiga källarhål och offentliga toaletter som är nya hem för de utbombade civila. Han lyssnar till rättegångar och uppgivna politiska möten, klafsar genom lera, svält och ruiner, träffar intellektuella som gömt sig, tyskar ovälkomna i sitt eget land och mödrar som lever av svarta börsen. Jenny Teleman berättar om Sveriges mest nyskapande journalistiska verk. Helt vanliga tidningsreportage som lyckas ge språk åt landskapet, se offer och bödel och möta straff med medkänsla. I år skulle han fyllt 100 år.
Mr. Tambourine man gav popmusiken den poesi den inte visste att den behövde, den är, som Bob Dylan sa om en annan av sina låtar, tusen år gammal. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. https://sverigesradio.se/play/program/3315?utm_source=thirdparty&utm_medium=rss&utm_campaign=episode_klassikern Filmregissören och radioproducenten Richard Dinter om en ensam sång som lyssnats på av miljoner, i en version som tycks uppstå i det ögonblick man hör den. Och utan ”Mr. Tambourine man”, turnéerna och de där skivorna Dylan brände ur sig under knappt ett år, ingen Bruno K Öijer, ingen tafatt litteraturpanel i tevestudion när Nobelpriset tillkännagavs i oktober 2016.
En av konstnären Ernst Josephsons mest kända målningar från 1884 hänger på Waldemarsudde i Stockholm. Den målning som skulle visa för världen vad han ville som konstnär. En målning som gjorde uppror mot Konstakademiens föreskrivna ideal och som istället banade väg för naturalismen och friluftsmåleriet. Och samtidigt som Strömkarlen blivit vår sinnebild för hur vi nu uppfattar Näcken, fann målningen ingen nåd i samtiden då alla ratade den. En Klassiker av konstkritikern Mats Arvidsson från 2009.
Samuel Becketts pjäs I väntan på Godot, om de två luffarna som väntar på någon som aldrig kommer, är ständigt aktuell på världens scener. Men det var inte helt självklart att den skulle nå publiken. En del konstverk behöver sekler för att bli klassiker. En del blir det på en gång. Samuel Becketts pjäs ”I väntan på Godot” är 124 sidor lång på originalspråket. Om denna text har det skrivits tusentals sidor. Dramat om de två luffarna blev klassisk samma kväll den mötte sina första åskådare 1953. Ändå var det nära att Godot inte nådde publiken. Mikael Timm berättar historien om hur Samuel Becketts pjäs blev uppsatt och sedermera en av de stora teaterklassikerna.
Kort möte är ett stramt drama i regi av David Lean om tillknäppta brittiska känsloliv. Filmkritikern Mårten Blomkvist om den olyckliga kärlekshistorien människor har snyftat över sedan 1940-talet. Det är förstulna möten på teserveringar och en passion som aldrig tillåts ta över utan bara blir ett kvardröjande smärtsamt minne av chansen som aldrig togs. Celia Johnson och Trevor Howard gjorde beskedliga paret Laura och Alec blygt och försiktigt. Men filmen om deras korta, kyska förhållande finns alltid med i toppen på listor över de bästa kärleksfilmerna.
1907 fick Ett drömspel premiär med Harriet Bosse som Indras dotter på Fria teatern i Stockholm. Jenny Teleman om dramats turbulenta tillkomst och ett äktenskap i upplösning. Ett tag hade hade de det nog rätt fint - den 23-åriga Harriet Bosse och den 52-åriga August Strindberg. I maj 1901 gifte sig de sig, samma år som han gjorde klart det mångskiftande och chockmoderna dramat "Ett Drömspel". Det skulle dock ta hela sex år till premiären på pjäsen som Strindberg helt avspänt kallade "mitt mest älskade drama, min största smärtas barn." "Men luften... sinade hemma hos Herr världstrött och Fru världshungrig." Förutom från det egna kaotiska äktenskapet har "Ett drömspel" influenser från buddhismen, den indiska mytologin och Freuds "Drömtydning". Recensionerna 1907 var förbryllat negativt-positiva och regissören Olof Molander planerade en åttonde uppsättning på dödsbädden. Jenny Teleman berättar om dramat som egentligen är en konstfilm och en hästspark till lönearbete.
1985 kom författaren Margaret Atwoods roman The Handmaid's tale, Tjänarinnans berättelse ut. Den beskriver ett framtida USA där kristna fundamentalister har bildat en ny republik. Gilead. I Gilead tillåts inte kvinnor att äga någonting eller läsa. Födelsetalet har sjunkit som en följd av miljöförstöring. De kvinnor som är fertila, alltså tjänarinnor, utnyttjas för att befruktas av sina anförare. Även om Gilead är en fiktiv plats i en dystopisk amerikansk framtid är händelserna och underkastandet av kvinnors rättigheter mycket verkliga. Som Atwood har sagt i intervjuer ”hittade hon inte bara på det här”. Romanen har också blivit en framgångsrik tv-serie. När hon började skriva på romanen tidigt 80-tal bodde hon i Västberlin, som ännu omgavs av Berlinmuren. Atwood besökte också Tjeckoslovakien och Östtyskland, där känslan att vara övervakad var påtaglig och likaså tystnaden, människor bytte snabbt samtalsämnen. Inspirationen till romanen är inte begränsad till ett land, en religion eller regim utan kommer från en rad auktoritära och teokratiska regimer, som Iran, ett land som styrts av islamister sedan 1979. Där kvinnornas rättigheter har begränsats rejält. Frilansjournalisten Negar Josephi tar oss tillbaka till det Iran hon växte upp i och ser likheterna med Atwoods ”The Handmaid's Tale” i det uppror kvinnor nu gör mot regimen.
Maria Gripe är en av våra mest lästa och älskade författare. Många av hennes karaktärer lever ett eget liv, utanför bokpärmarna, tack vara hennes förmåga att ge dem stark och trovärdig gestalt. Tänk bara på Hugo och Josefin, Elvis Karlsson, Pappa Pellerins dotter, Agnes Cecilia... De så kallade Skuggböckerna är fyra till antalet. Den första, Skuggan över Stenbänken kom 1982 och följdes av ...och de vita skuggorna i skogen, Skuggornas barn och den avslutande Skugg-gömman, som kom 1988. I centrum för böckerna står Carolin, som likt en Tintomara klär ut sig till pojke och därmed kan röra sig mellan olika världar. Kring henne finns den förståndiga Berta, i vars familj hon arbetar under en tid, och senare tvillingarna Arild och Rosilda på slottet Rosengåva. Maria Gripe leker och bygger genom Skugg-serien med övernaturliga sammanträffanden och samband en historia som både är spännande och lite dolsk, men ändå mycket konkret handlar om att växa upp och finna sin väg. Böckerna blev också (1989) tv-serie i regi av Marianne Ahrne, med titeln Flickan vid stenbänken. Elin Claeson ger Skugg-böckerna klassikerstämpel.
Inget ligger mer rätt i tiden än Lilla Hyttnäs i Sundborn. Hemtrevlighetens högborg, hållbarhet och handens verk. Det är en ikon inom heminredning och familjeliv, som det står på hemsidan. Carl och Karin Larssons skapande andar vilar fortfarande över rummens skenbara oordning, som om de bara gått ut en liten stund, för att ha picknick i trädgården. De senaste decennierna har Karin blivit en egen stjärna på konstnärshimlen. Först 1997 slog hon sjuttio år efter sin död igenom internationellt. Och när man nu går på visning är det hennes kläder och broderier och möbler som lyfts fram. Karin Larsson så före sin tid. Gamle Carl hamnar lätt i bakgrunden. Kanske skulle devisen "Wälkommen kära Du till Carl Larsson och hans fru" nu lyda: "Wälkommen alla och envar till Karin Larsson och hennes Car(l)". ”Guds Fred” står det ovanför dörren i matsalen, där de rödmålade vitrinskåpen bryter av mot gräsgrön panel och där Karins geometriska gobeläng De fyra elementen hänger ovanför den bjärt orangea soffan. Har hon gjort djärvt flikiga röda lampskärmar av papper, Karin? Ja, det är ju kaktuslampan, som ska mildra det nyuppfunna elektriska ljuset. En Klassiker av Katarina Wikars. Litteratur: Ett hem - Carl och Karin Larssons värld, Skogen & slöjden av Pernilla Wåhlin Norén, Carl Larssongårdens app.
1976 debuterade Ulf Lundell som författare med generationsromanen Jack. Den trycktes i 2000 exemplar men kom att säljas i 200 000. Ulf Lundells författardebut handlar om Jack och hans vänner som kastar sig ut livet på jakt efter extasen utan en tanke på vad som kommer efter den. I Klassikern hör vi debutanten Ulf Lundell själv när det begav sig om vad personerna i hans roman egentligen drömmer om. "Det är något slags befrielse. Kunna leva fritt och ha något slags sommarlov kvar hela livet. Tror jag. Dom stretar emot allt vad dom förmår", säger han då. Programmet är gjort av Sandra Stiskalo som läser om "Jack" i vuxen ålder och istället för löften om frihet träder då något helt annat fram.
Ragnar Östbergs mästerverk står sig som attraktion med sin säregna nationalromantik, där venetiansk renässans och nordisk gotik fått bysantinska och islamiska inslag. Fasadens åtta miljoner mörkröda tegelstenar, varav en miljon handslagna, ger byggnaden helhet och enhetlighet, samtidigt som det kryllar av konstnärers stora och små utsmyckningar av torn, tinnar, terrasser, nischer, innerväggar och fasader, många konstverk restaurerade och ibland nyförgyllda till 100-årsjubileet. Så det finns mycket att titta på och begapa, och det gör troget mängder av turister, som väller in från bussarna som trängs på Norr Mälarstrands parkering. I porten där guidningarna börjar surrar världens alla språk. Och ju mer man begrundar byggnadens väldiga komplexitet kommer frågorna: hur gick det till egentligen, från det politiska beslutet 1908, med byggstart 1911 och invigning 1923? Vi hör några av de som arbetade med stadshusbygget, intervjuade av Stadsmuseet i mitten av 1970-talet. Deras röster hörs också i utställningen "Vi som byggde stadshuset" som visas på Stockholms Stadsmuseum under 2023. Producent: Karsten Thurfjell
